Har du någonsin sett dig själv i spegeln och tänkt "skärp dig, för fan"? Har du önskat att du kunde gå igenom den där långa, välbekanta korridoren utan att skänka en enda tanke åt de som viskar och pekar, granskar och analyserar dig? Jag tror att det är en del av processen, något de allra flesta måste gå igenom för att tillslut komma till den punkten i livet där de med handen på hjärtat kan säga att de verkligen inte bryr sig. Det spelar ingen roll vad du har på dig, vilken kompiskrets du är i eller vad du gör och säger. Människor kommer att döma dig ändå, oavsett vad. Så man börjar anpassa sig. Man anpassar sig efter skitsnackarna, allt för att smälta in, allt för att vara så ointressant som möjligt.

Jag tycker att det är dags att vakna, öppna ögonen och våga inse. Ni som känner igen er, ställ er själva en fråga. Varför ska vi måsta anpassa oss efter vad andra tycker och tänker om oss? Är det verkligen vi som ska ändra på oss, medan de som snackar skit bara sitter ned och fortsätter med det de gör? När ni anpassar er efter andra, vad tror ni händer? Blir allting bättre då, kommer det hela att upphöra? Det enda som händer är att de ni anpassar er efter får mer makt, medan ni blir de som framstår som de svaga. Jag skriver "framstår som", för att svaga är inte vad ni är. De enda som är svaga är de som känner behovet av att trycka ner andra för att själv kunna må bättre. Svaghet är när man är för rädd för att se sig själv, för att se vad man håller på med och inse att det är fel. Så istället för att våga se sig själv så börjar de söka fel på andra. Många som snackar skit stänger ute alla röster i skallen som säger att det är fel, de klarar inte av att inse vad de håller på med. Starka är de människor som utsätts för alla blickar och falska rykten. Ni som inte har blivit utsatta för något i den stilen kanske kan föreställa er hur mycket styrka det krävs för att kunna fortsätta le och hålla huvudet högt, men ni kan inte veta exakt. Jag själv har blivit utsatt för detta fler än en gång.

Att gå till skolan medveten om att människor snackar om dig, om någonting du inte ens har gjort men som alla tror på, är inte den roligaste känslan i världen precis. Och det krävs styrka, så jävla mycket styrka, för att likförbannat kunna gå där och se obrydd ut. Många skulle nog inte ens gått till skolan om de hade varit i sitsen jag var i då. Men jag gick. Jag vägrade lägga mig för dessa svaga, och förlåt mig för detta, patetiska människor. Det gör mig bara så arg. Bristnings gränsen är inte långt ifrån när man väl är där, och det finns ingenting man kan göra åt saken. Folk väljer själva vad de vill tro på. Och oftast är det väl de mest skandalösa och chockerande historierna de väljer att tro på, snacket blir ju roligare.

Människor kommer alltid att vilja ha någon att snacka om, det är ingenting jag kan ändra på bara genom att knäppa med fingrarna (åh gud om det ändå vore så lätt). Det ända du göra är att inse att det är de som är svaga och osäkra, inte du. Det bästa du kan göra är att möta skitsnackarna med ett leende, när de som vill sänka dig får se dig stark så tar det hårt, tro mig. Sjunk inte till deras nivå och framförallt, låt dem inte sänka dig. De förtjänar inte dina tårar. Var stark nog för att titta dem i ögonen och le. Bara en sån grej kan göra mer än de flesta tror. När någon är så desperat av att hitta fel på dig och sänka dig, så tar det så jävla hårt för den personen att se dig stark. Att se dig glad. Låt dem tro att du inte bryr dig ett jävla piss, även om du kanske gör det. För det hjälper faktiskt, efter allt jag gått igenom så kan jag idag säga att jag inte bryr mig längre och det känns så obeskrivligt skönt. Jag lägger knappt märke till hur mycket skitsnack och rykten som faktiskt cirkulerar, får jag höra något så skrattar jag bara. Jag menar, hur orkar de hålla på? Det är ju bara skrattretande och pinsamt, eller hur?  - pia sundström.

Ska nog fortsätta se film med max hela kvällen, vårat maraton går bra, vi är på film 4 (?) typ. hejdåå

Fick matbiljetter av morfar i morse så jag och mamma var en tvärtis till matfesten och skulle äta där. Undrar när dom stänger, skulle gärna äta middag där. Tycker det är rätt så mysigt med evengemang som dessa. 

I was not looking when i stumbled on to you, must have been fate. But so much as it stake, what the fuck does it take? Let's cut to the chase, before the door shuts in your face. Promise me if I cave in and break and leave myself open that i wont be makin' a mistake. It could end tomorrow or go on forever, sometimes it is so. To say that it's because this time, it takes more before I open my arms, lose myself and emotions free falling at midnight streets. For who would care if our hearts were destroyed? But all this turns into me.

Idag fyller morfar 59 år och vi har varit och firat honom ikväll. Han fick bland annat en sprillans ny iphone och det var extra stor skillnad för honom eftersom han tidigare haft en nokia. Jätteglad blev han förstås. Ätit som en dåre hela dagen, fikade med lisa och lucas på matfesten också. Från mormor kommer man aldrig hungrig, jag typ rullar fram. Nu ska jag nog rulla vidare till max på andra sidan gatan och se film. 

Bjussar på dessa bilderna, har dessvärre inga finare på datorn just nu. hahahaha väldigt seriös.

Jag är ingen elitbloggare direkt,haha. Men skriver så ofta jag kan, ikväll har jag varit fullt upptagen med att se harry potter med max, riiktigt bra. Hade bara sett en av alla filmerna sen tidigare. Vi får fortsätta vårat maraton sen. Jag är väldigt trött, tjurat typ hela dagen men det känns UNDERBART med helg nu (!!) Godnatt ♥

Dagen har varit helt okej, och det känns SÅ skönt med fredag imorgon. Ikväll var jag på matfesten med lisa och några till som vi träffade. Åt ingen middag bara massa snask, hihi. Kom just hem, det blev riktigt tvärkallt och jag tror jag håller på bli förkyld - ingen bra kombo men,men. Ska bädda ner mig i sängen nu trorja. Ha det bra vänner